Konflikter är möten mellan individer

av Johan Ydrén, kategori Konfliktskolan

Konflikthantering är för mig ett rymligt begrepp. Konflikter växer sig stora från småsaker och det är när de fortfarande är små och enkla att hantera man helst vill komma åt dem. Därför handlar konflikthantering inte bara om hur man hanterar svåra tvister. Det är i allra högsta grad hur vi bemöter andra människor i vardagen, särskilt de som vi vill ha bra relationer med. Det handlar lika mycket om samarbete som krishantering.

Konflikt med andra individer …

Att se konflikter som ett möte mellan individer är ett förhållningssätt som präglas av att vi ger oss själv och andra samma rättigheter. Det följer av den gyllene regeln, som finns i de flesta kulturer, ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”.

  • Vilken frihet har du i förhållande till andra?
  • Vilka krav kan du ställa på dina medmänniskor?
  • Har andra samma rättigheter som du?
  • Behandlar du dem på ett sätt som ger dem det?
  • Sätter du gränser så att du får samma rättigheter som du skänker andra?

Som individ har du bara makt över dig själv. Du kan inte tvinga andra människor till något. Du kan inte tvinga någon att tycka om dig, att göra vad du vill eller att tänka som du önskar. Däremot kan du försöka nå dem och be om det du behöver. Det är å andra sidan ett sätt att få vad man behöver som visat sig fungera bra.

För att nå en person du är i konflikt med bör du behandla honom eller henne som en individ med samma rättigheter som du själv har. De flesta av oss har lärt oss att försöka kontrollera andra och tvinga fram det vi önskar.

Tvånget kommer i olika former. En del är rakt på och forcerar sina önskemål, andra är indirekta och försöker få andra att ge dem vad de behöver utan att de sagt något rakt ut. Men att försöka ta makt över andra leder till motstånd, självbestämmande är ett grundläggande behov för alla.

Att betrakta andra människor som individer du kan samarbeta med, men inte kontrollera hjälper dig att nå fram till dem och minskar risken för att slå in kilar mellan er.

… och att vara sig själv i konflikt med andra

För att behandla andra som fria individer måste du låta dig själv vara fri. Är du fri att göra dina egna val eller präglas ditt liv av måsten?

Som människor är vi fria att göra våra egna val i förhållande till andra. Men på samma sätt som vi försöker få makt över andra låter vi oss själva bli tvingade. Skaffa dig makt över dig själv genom att betrakta dig själv som fri. Ingen har rätt att tvinga dig, men du har rätt att lyssna på andra och hjälpa dem om du vill.

När du tar hand om dig själv och dina egna behov så ökar du din förmåga att bry dig om andra. Om vi inte är fria att ta hand om oss själv brukar även relationen till andra präglas av ofrihet. Äkta empati kräver valfrihet. Empati mot andra kräver också att man visar empati mot sig själv.

Tänk också på att du är den enda som kan bidra med dig själv i konflikten, dina erfarenheter, känslor och tankar. Andra kan tillföra sin egen del, men utan din hjälp vet de inte vad du behöver eller vad du kan tillföra. Om du undanhåller dig själv saknas din person både i relationen och i konflikten.

Skilda berättelser

Att andra är individer skilda från dig innebär att de har sina egna tankar, känslor och erfarenheter. De har sin egen berättelse om sitt liv. Det betyder att du inte kan känna till någon annans livsberättelse i större utsträckning än vad han eller hon förmår förmedla. Det betyder också att du inte kan bli förstådd utan att lyckas överbrygga det mellanrummet som finns mellan era respektive livsberättelser.

Din egen berättelse är djupt rotad i dig. Det kan vara svårt att helt acceptera att någon annans berättelse skiljer sig från din. Det betyder ju att de har rätt även när de tycker annorlunda än vad du gör. Att det finns flera sanningar, eller ingen alls beroende på hur du tycker om att se det. Särskilt när ämnet är viktigt eller känslosamt kan det vara svårt att tycka andra perspektiv har samma värde som ditt eget.

Att se andra som individer med sina egna berättelser om livet innebär att vi är som öar för varandra. Att vi aldrig riktigt möts. Det innebär att du behöver ett sätt att förhålla dig till att du inte har kontroll över din omgivning, att du inte känner den fullt ut. Du känner inte till andras berättelse och deras inre värld är till största del dold för dig, även om de står dig nära.

Vanligtvis råder vi bot på avsaknaden av information om andra människor genom generaliseringar baserade på erfarenhet och bedömningar av vad vi observerar. Du gissar deras intentioner när de gör något, du skapar en bild av deras personlighet utifrån deras tidigare beteende, du använder mer eller mindre välgrundade fördomar för att gissa hur någon är. I själva verket är det omöjligt att överbrygga utrymmet mellan våra öar. Det går inte att helt lära känna någon annans livsberättelse.

Men om andra är egna små öar med en inre värld som är dold för oss är det bättre att låta dem äga sin egen berättelse. Anta att du inte kan känna till deras berättelse och leta istället efter anledningar att bli nyfiken på den. Ställ frågor för att lära dig mer istället för att anta och sluta lära dig.

Uppmärksamma alla de tecken som finns på att det finns något du inte förstår. Närma dig andra med nyfikenhet och vilja att lära dig mer om dem. Det är inte bara ett bra sätt att förstå mer och minska missförstånd. Det bidrar dessutom till att förbättra relationen. Andra tycker om när vi respekterar att de är annorlunda än oss och visar intresse för att förstå dem.

Share

Previous post:

Next post: