Passiv, aggressiv, självhävdande kommunikation

God dialog kräver att du har förmågan att kommunicera öppet och ärligt om vad du behöver. Du behöver förmågan att stå för vad du tycker, känner och behöver utan att trycka ner andra. Det brukar kallas ett självhävdande förhållningssätt.

Det är få som har en god förmåga att kommunicera självhävdande. Majoriteten ligger någonstans på en skala mellan ett passivt och ett aggressivt kommunikationssätt. Du kan säkert känna igen dig själv och andra någonstans på den skalan. Vissa är alltid antingen passiva eller aggressiva men de flesta glider fram och tillbaka över skalan beroende på situationen.

Det underlättar förståelsen av det självhävdande uttryckssättet om man sätter det i kontrast till passiv och aggressiv kommunikation.

Passiv kommunikation

Det passiva kommunikationssättet innebär att man inte tar ansvar för sina egna behov eller försvarar sina rättigheter gentemot andra. Det är att träda tillbaka inför andras krav. Passiva kommunicerar som om deras behov inte vore viktiga, särskilt inte i jämförelse med andras. Synonymer till passiv i det här sammanhanget är undfallande och undergiven.

Alla har behov, på ett eller annat sätt blir de alltid uttryckta

I passiv kommunikation undviker man antingen helt att hävda sina behov eller så gör man det på ett sätt som lägger över ansvaret på andra. Exempel på att undvika att hävda sina behov helt är t.ex. när man inte säger vad man vill, är helt tyst, går ifrån en situation hellre än berättar vad man tycker och tänker. Men alla har behov, på ett eller annat sätt kommer de alltid fram. En del kan försöka få vad de behöver genom att ge något till andra och hoppas att de ger tillbaks. Andra använder ottydliga uttryckssätt:

”Vad kvavt det är här …” istället för ”skulle du kunna öppna fönstret för min skull?”

”Nu blev mamma ledsen …” istället för ”skulle du kunna sitta still?”

”Tänk inte på mig …” istället för ”jag skulle vilja gå på bio med dig”

Att inte ta ansvar för sina egna behov leder till att man bygger upp ilska och frustration. Passiv kommunikations upplevs som kravfyllt av omgivningen. Det innebär ju att det ställs krav på andra att tolka vilka behov man har och tillgodose dem.

Aggressiv kommunikation

Den aggressives stil är att kämpa för att vinna även om det går ut över andra. Det är ett dominant beteende där man försöker tvinga andra att ge efter för ens vilja. Det är ett kommunikationssätt som innebär att man försöker sätta sig över andra för att få vad man själv behöver.

Vardagliga former av aggressiv kommunikations är att hävda sin rätt, anklaga, hota, kräva, döma och förminska. Precis som det passiva kommunikationen är det här ett sätt att bete sig som de flesta av oss använder dagligen.

”Du förstår väl att det är för varmt, öppna fönstret” istället för ”skulle du kunna öppna fönstret för min skull?”

”Sitt still! Vad är det för fel på dig?! Istället för ”skulle du kunna sitta still?”

”Klart vi inte ska sitta hemma och vara tråkiga, nu ska vi gå på bio!” istället för ”jag skulle vilja gå på bio med dig”

Att ständigt gå till anfall innebär att man skapar avstånd mellan sig själv och andra. Det gör det svårare att vara empatisk. De ständiga attackerna anstränger förstås också relationer. Den aggressiva fjärmar sig själv från andra men gör det också mindre intressant för att andra att vara nära.

Självhävdande kommunikation

Att vara självhävdande skiljer sig från passivitet genom att du tar ansvar för dina behov och hävdar dem. Det skiljer sig från aggressivitet för att du visar respekt för andra och deras behov. Den självhävdande tar ansvar för sitt eget liv, behov, åsikter och känslor utan att dominera och trycka ner andra.

Rakt och ärligt utan krav, en del blir förvånade över att man kommer närmare varandra

Självhävdande kommunikation är ett förhållningssätt som kan vara svårt att föreställa sig om du utgår från att livet består av strider som någon vinner och någon annan förlorar. Som självhävdande gör man det istället möjligt för båda att vinna. Det gör man genom att stå för det man själv behöver och visa respekt för andras rätt att vara självständiga. Det är rakt och ärligt utan att vara krävande:

”Skulle du kunna öppna fönstret för min skull?”

”Skulle du kunna sitta still?”

”Jag skulle vilja gå på bio med dig”

Det är självklart nyttigt att hävda dina behov för din egen del. Men en del blir förvånade över att det dessutom gör att man kommer närmare andra. Faktum är att det underlättar goda samtal. Att kommunicera självhävdande är felaktigt förknippat med att trycka ner andra. Det gör att många glömmer att det är förutsättningen för rak och ärlig dialog.

Dialog bygger på att man kommunicerar självhävdande samtidigt som man hjälper andra att vara självhävdande tillbaka.

Tagged as: aggressivt, dialog, dominant, kommunikation, kommunikationsstil, krav, passivt, rättigheter, självhävdande, undfallande, uttryckssätt, vinna