Kompromissen återfinns i mitten av modellen. När du kompromissar visar du inte lika mycket omsorg om ditt eget intresse som om du använder kamp. Du visar inte lika stor omsorg om den andras intresse som när du anpassar dig. Du förlorar en del för att den andra ska vinna en del och vice versa. Ni uppnår inte samma gemensamma fördelar som med samverkan, men inte heller samma ömsesidiga förlust som i undvikande.
Att kompromissa kan vara en mycket bra metod för att skapa gemensamma lösningar. Att gå från kamp till kompromiss kan vara en stor framgång. Men det är alltför vanligt att framhålla konfliktstilen kompromiss som ett ideal.
Problemet med kompromisser är att de precis som alla konfliktstilar, förutom samverkan, skapar vinnare och förlorare. När utgångspunkten är att parterna behöver göra avkall på sina intressen ställs de mot varandra. Motsättningen minskar radikalt förmågan att skapa bra lösningar efter som den förstärker negativa konfliktmekanismer. Tilliten sjunker, förmågan att förstå varandra minskar, viljan att arbeta fram lösningar för bådas bästa minskar och motsättningarna ökar. Både förmågan och viljan att skapa kreativa lösningar som bygger på ömsesidig förståelse minskar.
Även om kompromiss är bättre än kamp för relationen är det inte den mest eftersträvansvärda konfliktstilen. Kompromisser har en tendens att skapa sämsta gemensamma nämnare. Ingen får riktigt vad de vill utan får nöja sig med något som de är halvnöjda med men som åtminstone inte heller gör den andra helt nöjd. Risken är stor att du försummar möjligheter att skapa lösningar som tillgodoser bådas intressen om du förväntar dig att behöva kompromissa.
Kompromisser är som sämst när det är viktigt med analys och kreativa lösningar, när konflikten berör viktiga principer och värderingar. Överanvänt är risken stor att man lappar och lagar på symptom men inte löser orsakerna till konflikter.
Tänk dig att du är i en nära relation där du alltid är tvungen att kompromissa om vem du är och vad du vill. Det är hämmande att ständigt kompromissa och ofta onödigt. I viktiga frågor är det bättre att sträva mot samverkan.
Men kompromisser har många fördelar också. Inte minst att många upplever en kompromisslösning som rättvis. Det är vad många förväntar sig av en förhandling och jämfört med att förlora helt i en kamp är det en stor förbättring. Dessutom har de flesta av oss ett visst rättvisepatos. Att en lösning inte är riktigt bra kan uppvägas av att den åtminstone upplevs som rättvis.
Kompromissen är snabbare och mycket mindre energikrävande än samverkan som vanligtvis kräver mycket i form av engagemang och tid. Om parterna är lika starka är en kompromiss också mycket snabbare än kamp. En kompromiss kan vara ett sätt att snabbt komma fram till en lösning som kan stabilisera konflikten medan man försöker finna bättre långsiktiga lösningar.
När kompromiss är en bra konfliktstil
- Tidsnöd När en konflikt behöver lösas snabbt och ingen av parterna är villiga att ge med sig är kompromissen en snabbare lösning än både samverkan och kamp.
- Nödlösning Kompromissen är ofta en lösning som går att driva igenom när kamp och samverkan misslyckats.
- Andrum En samverkanslösning kan ta lång tid att ta fram. För att stilla konflikten och få ett uppehåll medan en bättre lösning kan tas fram kan kompromissen användas.
- Låsning En kompromiss kan vara ett sätt att låsa upp en konflikt mellan två jämnstarka parter med oförenliga intressen.
- Rättvis Kompromisser är inte optimala lösningar men de har hög status som rättvisa.
You must log in to post a comment.