Kompromiss – konfliktstil

av Johan Ydrén, kategori Konfliktskolan
Post image for Kompromiss – konfliktstil

Kompromissen återfinns i mitten av modellen. När du kompromissar visar du inte lika mycket omsorg om ditt eget intresse som om du använder kamp. Du visar inte lika stor omsorg om den andras intresse som när du anpassar dig. Du förlorar en del för att den andra ska vinna en del och vice versa. Ni uppnår inte samma gemensamma fördelar som med samverkan, men inte heller samma ömsesidiga förlust som i undvikande.

Att kompromissa kan vara en mycket bra metod för att skapa gemensamma lösningar. Att gå från kamp till kompromiss kan vara en stor framgång. Men det är alltför vanligt att framhålla konfliktstilen kompromiss som ett ideal.
Kompromissen bland de övriga konfliktstilarna
Problemet med kompromisser är att de precis som alla konfliktstilar, förutom samverkan, skapar vinnare och förlorare. När utgångspunkten är att parterna behöver göra avkall på sina intressen ställs de mot varandra. Motsättningen minskar radikalt förmågan att skapa bra lösningar efter som den förstärker negativa konfliktmekanismer. Tilliten sjunker, förmågan att förstå varandra minskar, viljan att arbeta fram lösningar för bådas bästa minskar och motsättningarna ökar. Både förmågan och viljan att skapa kreativa lösningar som bygger på ömsesidig förståelse minskar.

Även om kompromiss är bättre än kamp för relationen är det inte den mest eftersträvansvärda konfliktstilen. Kompromisser har en tendens att skapa sämsta gemensamma nämnare. Ingen får riktigt vad de vill utan får nöja sig med något som de är halvnöjda med men som åtminstone inte heller gör den andra helt nöjd. Risken är stor att du försummar möjligheter att skapa lösningar som tillgodoser bådas intressen om du förväntar dig att behöva kompromissa.

Kompromisser är som sämst när det är viktigt med analys och kreativa lösningar, när konflikten berör viktiga principer och värderingar. Överanvänt är risken stor att man lappar och lagar på symptom men inte löser orsakerna till konflikter.

Tänk dig att du är i en nära relation där du alltid är tvungen att kompromissa om vem du är och vad du vill. Det är hämmande att ständigt kompromissa och ofta onödigt. I viktiga frågor är det bättre att sträva mot samverkan.

Men kompromisser har många fördelar också. Inte minst att många upplever en kompromisslösning som rättvis. Det är vad många förväntar sig av en förhandling och jämfört med att förlora helt i en kamp är det en stor förbättring. Dessutom har de flesta av oss ett visst rättvisepatos. Att en lösning inte är riktigt bra kan uppvägas av att den åtminstone upplevs som rättvis.

Kompromissen är snabbare och mycket mindre energikrävande än samverkan som vanligtvis kräver mycket i form av engagemang och tid. Om parterna är lika starka är en kompromiss också mycket snabbare än kamp. En kompromiss kan vara ett sätt att snabbt komma fram till en lösning som kan stabilisera konflikten medan man försöker finna bättre långsiktiga lösningar.

När kompromiss är en bra konfliktstil

  • Tidsnöd När en konflikt behöver lösas snabbt och ingen av parterna är villiga att ge med sig är kompromissen en snabbare lösning än både samverkan och kamp.
  • Nödlösning Kompromissen är ofta en lösning som går att driva igenom när kamp och samverkan misslyckats.
  • Andrum En samverkanslösning kan ta lång tid att ta fram. För att stilla konflikten och få ett uppehåll medan en bättre lösning kan tas fram kan kompromissen användas.
  • Låsning En kompromiss kan vara ett sätt att låsa upp en konflikt mellan två jämnstarka parter med oförenliga intressen.
  • Rättvis Kompromisser är inte optimala lösningar men de har hög status som rättvisa.
Share

{ 7 trackbacks }

Konfliktstilar | Hantera konflikter ...
november 26, 2008 kl. 9:57
Kamp - konfliktstil | Hantera konflikter ...
november 26, 2008 kl. 9:58
Undvikande – konfliktstil | Hantera konflikter ...
mars 15, 2010 kl. 11:16
hanterakonflikter.se » Pierre Alwani
oktober 11, 2010 kl. 0:22
Bättre sent än aldrig | Karl-Bertilbloggen
december 11, 2011 kl. 11:21
Tim vs. Louise - Ms. Bones heliga skrifter online
juni 11, 2015 kl. 10:25
Skapa god relation… | reflektioner och speglingar - Alice Miller II...
juli 19, 2016 kl. 10:26

{ 1 comment… read it below or add one }

TT mars 4, 2014 kl. 7:24

Jag tycker det är roligt att umgås med arbetskamrater och brukar kunna förstå andras behov och snabbt kunna växla mellan åhörare och talare. Fair play och att människor är olika gör inte så mycket.

Dock är jag tillfälligt i en grupp där en projektledare ständigt avbryter mig efter några sekunder. Det är som om inget jag har att säga är relevant. Jag kan inte säga en komplett mening så är det avbrott.

I just detta projekt är jag systemspecialist och har väldigt bra koll på hur sakerna fungerar. Åtta års erfarenhet av exakt just det vi pratar om.

På min lapp har jag skrivit ned ett antal punkter som vi jobbar på och de som sitter runt bordet har alla den kunskap som behövs – om vi bara får prata med varandra löser vi problemet utan den minsta stress.

Mötet styrs brutalt av projektledaren som inte har tid med snack. Projektledaren avslutar mötet genom att ge en nätverkstekniker uppdraget att ge sig ut i organisationen för att ta reda på hur saken förhåller sig.

Jag skulle kunna förklara saken på under en minut, men gruppen skingras och projektledaren drar vidare.

Oerhört frustrerande att vi inte får kommunicera på mötet.

Senast sa projektledaren. Det är märkligt att vi sitter fyra personer runt ett bord för att reda ut en så enkel sak.

Svaret är från min sida. Om du inte täpper till truten på alla som sitter här och låter oss samverka löser vi ju problemet och alla får bidra och vi dricker kaffe med ena handen.

Jag har arbetat på många företag som konsult och har aldrig upplevt något så extremt.

Vad är det som pågår? Varför gör projektledaren så? Om jag vore ordförande skulle jag ju släppa loss fåren och de kunde snacka lite. Projektledaren kan ju inte tekniken utan skulle kunna vara moderator och se till att gruppen kommer till en lösning. Men i stället blir det våldsamt korthugget och nästan helt utan kontakt med verkligheten.

Projektledaren pratar om grupper som tar vid och avdelningar som för bollen vidare, men så vitt jag ser är organisationen inte trimmad för att rulla bollar enligt någon perfekt idealmodell. Alla traskar omkring i sina världar precis som på vilken arbetsplats som helst.

Har ni upplevt någon gång att ledare är extremt abstrakta och inte uppsnappar att företaget är ganska basic?

Jag blir alldeles snurrig. Jag frågade någon som jag jobbat med tidigare – vad är det som händer? Han skakade på huvudet urskuldande.

Jag har normalt väldigt lätta att prata med folk, men denna person är svår. Det blir hårt styrda samtal. Det är som om kunskap som projektledaren inte begriper inte får inte uttalas. Projektledaren blir väldigt uppjagad och irriterad om man pratar teknik och komplikationer. Jag värderar bara var vi står i arbetet och samverkar för accept på olika handlingsvägar och att vi får hjälp där vi behöver. Det är som att när samtalet blir komplicerat så blir det förbjudet att föra. Pang som att slå en fluga med en flugsmälla.

Normalt brukar expertis vara uppskattat och mötas med beundran och inge trygghet. Här väcker det ilska och frustration. Jag blir den onde som komplicerar saker när det borde vara enkelt.

Om jag vädrar ett tekniskt problem blir projektledaren nästa arg och jag verkar upplevas som en störning som inte löser problemet. Det kluriga är att jag inte kan lösa problemet själv utan behöver samarbeta med de andra på mötet. Vi ska konfigurera brandväggar och kolla databaser och jag är ingen enmansorkester. Projektledaren som borde knyta oss samman förklarar i princip problemet löst fastän det i högsta grad kvarstår.

Väldigt frustrerande.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: